VK-nerd

Minns ni texten jag skrev här för ett tag sedan? Ändrade den lite lite...

Mina känslor, vem skriver om sån smörja..
Har väntat i 15 år på att livet ska börja!
Kan inte ge tillbaks minnena som åren tog
En vilsen liten flicka som ligger och gråter blod
Förtvivlad, fastspänd i en depression
Det är kallt här, och förtvivlan bara växer,,,
Jag är glad utåt, men inåt ett uppror
Fan, var är ljuset, var är min livslust
Vill födas på nytt, men kommer ut missfött
Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner
Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvet kallt..
Barnet som jag va till tjejen som jag blev
Växte upp fort men aldrig kvinnan som blev hel
Allt gick fel, jag ville starta om
Tog nya tag, men blev utslagen i första rond..
Jag vet att jag har strulat, men mamma jag älskar dig
Mitt hem ett skyddsnäste, och du min skyddsängel
Du vet att jag är evigt tacksam att du stått vid min sida
Tankarna flödar, när jag är själv om natten
Mamma, för dig går jag genom eld och vatten
Ingen klyscha, det är bara så det är
Det känns som Gud skröt när han skapade din själ...
Till hälften av vår släkt, varför blundade ni?
Min syster kommer bli den kvinna, ni aldrig kunnat bli!
Sen undrade ni att vi inte hörs längre
En kniv i ryggen, jag behöver inte såna vänner,
Hårt mot hårt, vi vet hur stål ska smidas
Du är mitt andra jag, utan den dåliga sidan
Vi kom från en släkt, där lagen delades upp
Ständig motgång, repriser spelades upp.
Vi vann den kampen och vandrade ända hit
Det är ingen slump att du döptes till änglalik.

Jag ställer frågor som alla vägrar svara på
Jag får en karta, men inte vilken väg att gå
Min själ vill iväg här ifrån
En fånge länge nog, ska världen vara så?